Omslagsbild:Signe Brander 1913. Hamnen på Busholmen bygggs. (Helsingfors stadsmuseum)

 

BUSHOLMENS HISTORIA

I dagsläge tänker man främst på Busholmen som ett modernt, nybyggt bostadsområde. Det är en rätt okänd del av staden och har hittills inte riktigt räknats som stadsdel. Många frågar nyfiket hur det är att bo här, vad som riktigt finns på holmen och hur man kommer hit. Men faktum är att Busholmen har en lång och intressant historia och har varit en viktig del av staden i mer än 100 år. Helsingforsare har vistats här ännu längre. Området har bytt skepnad och utvecklats enormt genom tiderna. Som bäst till att bli en livlig, modern och kulturellt inriktad stadsdel på promenadavstånd från huvudstadens centrum. En by – i stan.

Fyra små öar blir en stor halvö

Busholmen är en halvö som ursprungligen bestått av fyra små öar: Busholmen (”Bysa”), Sandholmen (”Sandis”), Uttern och pyttelilla Utterhällen där mellanrummen sedan fyllts ut med landmassor för att skapa ett enhetligt område.

Från hamn till bostadsområde

År 2008 då Västra hamnens godstrafik flyttades till Nordsjö, började man bygga om Busholmen till ett bostadsområde. Hela projektet väntas ta 20-30 år. Till projektet hör även områdena Gräsviken, Sundholmen, Lappviken, Ärtholmen, Eirastranden och Docksstranden. Projektet inleddes med Gräsviken på 1980-talet. Byggandet av Busholmen inleddes hösten 2008 då man började bygga Crusellbron mellan Gräsviken och Busholmen. Bland de första byggnaderna var det privata cancersjukhuset Docrates på Utterhällen samt bostadshus på Utterhällen, Sandholmen och Busholmsklippan. De första invånarna flyttade till Utterhällen i maj 2012.

Bevarandet av några historiska byggnader

Några gamla byggnader har man skyddat och låtit stå kvar på Busholmen för att påminna om gångna tider. Dessa är Uppropskontoret i hamnen, det gamla godsmagasinet Bunkern, hamnens tidigare administrationsbyggnad ”Soncks tärning” samt magasinen L2 och L3 på som Lars Sonck har planerat.

Namnet Busholmen

Många tror att namnet Busholmen kommer från hamnbuse, vilket är fallet för den finska översättningen Jätkäsaari från 1929, men ursprungligen härstammar namnet inte därifrån. Däremot vet man inte med säkerhet varifrån namnet kommer. Eventuellt kommer namnet från det fornsvenska ord för handelsfartyg, “buza” eller “butza”. En annan förklaring är att namnet härleds från “buse” som betyder spöke på vissa svenska dialekter. Ön var märkt som “Mörkösaari” d.v.s. “Spökön” på en del finska kartor fram till år 1912. På finska hette ön Busholma 1912–1929.

Busholmen som villaområde

Det har bott folk på Busholmen sedan slutet på 1800-talet. År 1865 har man bokfört ett tjugotal invånare här som bestod av fyra familjer och deras tjänstefolk. Bland familjerna fanns t.ex. sjömansänkan Maria Charlotta Pettersson och hennes barn. Här fanns fastbosatta yrkesfiskare som bodde i små oansenliga stugor och som hade byggt rökerikojor åt sig på holmen. I övrigt användes öarna mest som rekreationsområden för helsingforsarna. Ett flertal förmögnare herrar hade sommarnöjen på området, däribland t.ex. godsägaren Anders Gustaf Olin och arkitekten Gustaf Hiort af Ornäs. Också livförsäkringsbolaget Kalevas verkställande direktör Uno Kurtén brukade ro till och från arbetet under somrarna. Öns kanske mest kända sommargäst var dock köpmannen Julius Tallberg. När planerna på ett villaområde på Busholmen slopades till förmån för hamnen, förverkligade han istället sin dröm på Drumsö litet längre bort och köpte där Drumsö gård 1911 med tillhörande mark som utgjorde hälften av öns areal.

Friluftsliv för stora och små

För övriga invånare i staden och framförallt för barnen, var öarna ställen där man njöt av friluftsliv året om. Man simmade på somrarna och åkte kälke på vintrarna. Det var också ungdomen som döpte holmarna till ”Bysa” och ”Sandis”. Mellan dessa fanns en vågbrytare som tog en torrskodd från den ena ön till den andra. Trots att man redan 1911 bestämt att en hamn skulle byggas och rivningsarbetet av villorna hade inletts, lät staden ändå 1916 bygga ett badhus på Utterns yttersta strand, bara för att riva det igen 1919. På den tiden kom man till ön via en bro. Utterns klippor var höga och branta, så det var bara de stora barnen som vågade åka där på vintern och simma där på sommaren. De mindre barnen fick nöja sig med den mjukt kulliga Busholmen.

Industri på Busholmen

Vid sidan av villalivet idkade man även småskalig industri på Busholmen. Bl.a. bröt man vacker röd granit på Uttern. Den graniten har använts bl.a. i Johanneskyrkans fundament och i Långa bron i Hagnäs, men också som gravstenar. På Sandholmen fanns en fabrik som tillverkade ljus och andra produkter av fett, samt en tjär- och asfaltfabrik. I området fanns även förrådsbyggnader och kajer. Så småningom behövde hamnen som funnits i Sandviken sedan medlet av 1800-talet mer plats och det var då man började skissa på att utvidga hamnen genom att utnyttja området på andra sidan hamnbassängen.

Utfyllnadsarbeten gör området större

Stadsfullmäktige godkände 1911 stadsingenjören G. Idströms plan att göra Sandviken och Busholmen till ett område för hamn- och lagerverksamhet och man inledde arbetet med att jämna ut marken. Två år senare godkändes detaljplanen och ytterligare finansiering. Man fyllde ut området så att det växte med två tredjedelar. En ny förgrening av det järnvägsspår som 1890 byggts till Sandviken, fortsatte nu ända ut till Busholmen och hamnen fick en kaj lång nog för oceangångare att lägga till vid. Fr.o.m. 1928 fanns det inte längre fyra små öar, utan en enda stor halvö som var ansluten till fastlandet. Halvön kallades nu Busholmen.

Arbetarna tar över Busholmen

Invånarna på Busholmen hade bytts ut, och nu bodde här bl.a. en utomhusarbetare, en bokbindare, en kaffekioskägare, en värmare, en kontorselev, en timmerman, en arbetare och en byggmästare. De hade flyttat in i de tomma villorna för att bo nära sina arbetsplatser.

Helsingfors Magasins Ab

På 1930-talet var Västra hamnen uppdelad i två delar; Sandvikens hamn för oceangångare, och Utterns kolhamn som öppnades 1925. Hela området hade 1919 hyrts ut till Helsingfors Magasins Ab med ett kontrakt för 25 år framöver. Bolaget hade över 30 000 m2 magasins- och övrigt förvaringsutrymme samt 15 lyftkranar. Området växte snabbt och snart blev Västra hamnen större än Södra hamnen och därmed Helsingfors största hamn.

Krigen sätter fart på tillväxten

Krigen och depressionen belastade hamnen ekonomiskt, men upplivade samtidigt verksamheten. Antalet anlöp sjönk drastiskt, men man byggde 180 meter ny kaj på Ärtholmen och Sandholmen samt reste sex nya lyftkranar, varav fyra placerades i Västra hamnen.

På 1950-talet växte Helsingfors med god fart tack vare återbyggandet efter krigen. 1944 köpte staden Helsingfors Magasins Ab:s egendom och personalen flyttade likaså över. Bolaget hade knappast haft råd med de efterkrigstida förnyelsearbetena som krävdes. Nu ökade även exporten markant och man beslöt sig för att göra upp långsiktiga planer för utvecklandet av hamnverksamheten. Ett av de viktigaste besluten för Västra hamnen, var flyttandet av kolhamnen till Sörnäs och reserverandet av Västra hamnen främst för styckegods.

Västra hamnen störst i Helsingfors

Redan på 1960-talet var Västra hamnen trafikmässigt Helsingfors största hamn, men utvecklandet och utbyggandet av den kom igång på allvar först på 1970-talet. Både antalet lyftkranar och storleken på dem ökade och containertrafiken centrerades till Västra hamnen. Också lagringsutrymmena utvidgades kraftigt. I slutet på 1970-talet fanns det sex godsmagasin L1-L6, ett enormt upplagsmagasin och ett frilager. Upplagsmagasinet var på den tiden den näststörsta byggnaden i Helsingfors, näst efter sjukhuset i Mejlans.

Tågtrafiken till Busholmen

Tågtrafiken på hamnbanan ut till Busholmen inleddes 1916 och var i början på 1900-talet en viktig del av helsingforsarnas liv. Ibland föll det t.ex. kolbitar ner från stenkolstågen som de fattigaste stadsborna gärna tog tillvara. Småpojkarna lärde sig snabbt att litet hjälpa processen på traven genom att få kolbitar att lossa med att kasta sten på högarna när de åkte förbi. Också tågen lastade med majs var populära bland barnen som med litet tur kunde få sig en smakbit. Trafiken i Västra hamnen växte så till den grad, att det blev för stort tryck på stadens trafiksystem med den stora mängd tåg- och lastbilstrafik till och från staden. När hamnen närmade sig 100 år, började man därför flytta över en del av verksamheten till Nordsjö och i november 2008 började man bygga om Busholmen till ett modernt bostadsområde på promenadavstånd från centrum. I samband med detta tog trafiken slut även på tågbanan som man istället byggde om den till en lättrafikled för cyklister och fotgängare och döpte till Banan.

Källor:
https://fi.wikipedia.org/wiki/L%C3%A4nsisataman_aluerakentamisprojekti
http://www.uuttahelsinkia.fi/sv/busholmen/byggande
https://sv.wikipedia.org/wiki/Busholmen
http://www.uuttahelsinkia.fi/fi/lansisatama/perustietoa/bysa-ja-sandis-ja-uttern-sittemmin-jatkasaari